KROMOSOMSTÖRNINGEN XY

Kromosomstörningen XY, en anhörigsjukdom
Det är ganska nyligen vi inom den psykiatriska forskningen har upptäckt kromosomstörningen XY. Detta kan ha flera orsaker, men den främsta är kanske att den drabbade själv sällan lider av sin störning. Kromosomstörningen XY innebär att den drabbade sällan, för att inte säga så gott som aldrig, har någon sjukdomsinsikt. Det leder till att det endast är omgivningen som kan ställa diagnosen och bära konsekvenserna av den. Störningen åsamkar därmed omgivningen större lidande än den drabbade.

Att ställa diagnosen
Att leva med kromosomförändringen XY innebär att den normala fördelningen av könskromosomer, dvs. XX, är utbytt mot XY. Diagnosen kan således ställas redan under graviditeten med hjälp av ett fostervattenprov. Då denna kromosomförändring även ger såväl fysiska som mentala symptom är det också lätt att ställa diagnosen utifrån dessa.

De fysiska symptomen syns främst på genitalierna. En utväxt, likt en blindtarm syns på det lilla barnet, där normala barn har en snippa. Denna utväxt kallas snopp. Då barnet blir äldre kommer det liksom normala barn in i en pubertet, men istället för att utveckla bröst och bredare höfter, utvecklar en individ med kromosomstörningen XY en generande hårväxt och ett abnormt struphuvud. Det förvuxna struphuvudet ger en röstförändring.

I likhet med normala individer utvecklar dessa individer också en hårväxt runt genitalierna. Även den blindtarmsliknande utväxten tilltar i storlek och ur den kan nattetid en kletig vätska utsöndras. Den nattliga utsöndringen är inte farlig för individen.

De mentala symptomen är betydligt mer omfattande och sammanfaller ofta med diagnoser som kan ställas enligt de psykiatriska diagnoserna i DSM – IV. Dessa är: psykopatisk personlighetsstörning, narcissistisk personlighetsstörning och antisocial personlighetsstörning. Utöver dessa personlighetsstörningar märks även andra mentala och sociala störningar, såsom megalomani, empati- och känslostörningar, svårigheter att uppfatta såväl verbal som ickeverbal kommunikation, aggressivitet, svårigheter att upprätta och behålla relationer samt sexuella störningar. Samtliga individer lider av flera av dessa störningar, men vilka som är mest framträdande kan variera från patient till patient. Det är därför viktigt att en utförlig diagnos görs av en kompetent psykiater, för att säkerställa bästa möjliga behandling för patienten.

Som sagts tidigare är individen sällan själv medveten om sina störningar och begränsningar.

Vad innebär dessa mentala störningar?
För utförligare beskrivningar av de olika personlighetsstörningsdiagnoserna hänvisas till mer djupgående psykiatrisk litteratur, de behandlas här bara översiktligt.

Den psykopatiska personlighetsstörningen innebär att individen saknar empati och förmåga att leva sig in i omvärldens känslor. I vissa fall kan individen upprätta en intellektuell förståelse för hur andra människors känsloliv fungerar och på det sättet tillskansa sig fördelar och manipulera sin omgivning.

Den narcissistiska personlighetsstörningen karaktäriseras av en bild av sig själv som stående över andra människor. Detta gör att individer som lider av denna störning kan se sig som upplysta, eller sittande på en universell sanning. De kan också hävda sin rätt framför andra människors lidande, eftersom de anser sig själva vara av större vikt och betydelse.

Den antisociala personlighetsstörningen innebär att individen har stora svårigheter att leva inom ramarna för vårt samhälles rättssystem. De anser sig stå utanför rättsapparaten och lever ofta som kriminella.

Dessa personlighetsstörningar har mycket gemensamt och är samtliga symptom på kromosomförändringen XY. Det viktigaste är att en psykiater fastställer vilken av dessa tre personlighetsstörningar som är den mest framträdande.

De flesta av de tidigare nämnda övriga mentala störningarna kan inpassas i någon av ovanstående diagnoser. Megalomani, storhetsvansinne, är ofta ett uttryck för narcissistisk personlighetsstörning och de empatiska och känslomässiga störningarna ryms oftast inom en psykopatisk personlighetsstörning. Utöver dessa störningar är det viktigt att poängtera de verbala och sexuella störningarna.

Personer som lider av kromosomstörningen XY har svårigheter att uppfatta verbal kommunikation. Eftersom dessa individer också lider av svårigheter att uppfatta andra människors känslolägen och ickeverbala kommunikation är det svårt att nå dessa människor. Att kommunicera med en person som lider av kromosomstörningen XY innebär att man som anhörig måste kommunicera genom att peka med hela handen, upprepa korta verbala meddelanden och att gå till fysiska handgripligheter. Nyanser och längre resonemang uppfattas sällan av individer som lider av kromosomstörningen XY, vilket gör att deras värld tenderar att bli svart-vit.
De sexuella störningarna är också av vikt att ta upp här, då de ofta drabbar omgivningen. Personer som lider av kromosomstörningen XY har en fixering vid sina genitalier, vilket ofta leder till generande situationer. De har också en mer eller mindre framträdande fixering av att stoppa in sin blindtarmsliknande utväxt överallt. Då denna fixering kombineras med svårigheten att kommunicera blir omgivningen ofta helt ställd. Det verbala meddelandet ”nej” uppfattas sällan eller aldrig och enda sättet för omgivningen att hantera situationen är att gå till fysiska handgripligheter, såsom att slå till individen, eller lämna rummet eller lokalen. Då detta är såväl kränkande som svårt att förstå för omgivningen blir ofta de som lider av kromosomstörningen XY tagna för utvecklingsstörda.

Behandling
Då en person blivit diagnostiserad med kromosomstörningen XY kan en behandling inledas. Om individen inte genomgår behandling utvecklar de ofta missbruksproblematik, kriminalitet, olika former av fundamentalism och inte minst ett stort lidande för sin omgivning.

Behandlingen utgår i dagsläget främst i form av psykoterapi, även viss medicinering har prövats. Beroende på vilken av de mentala störningarna som är mest framträdande kan olika former av psykofarmaka ordineras. De fysiska symptomen är svåra att åtgärda. De kirurgiska ingreppen är omfattande och det råder viss tveksamhet inom läkarkåren i vilken utsträckning kirurgi är etiskt. Många hävdar att ett demokratiskt samhälle måste ha utrymme för individer som ser ut på olika sätt, utan att de för den sakens skull fråntas sitt människovärde.

Det finns hopp!
Även om kromosomstörningen XY är en omfattande störning som får stora konsekvenser för omgivningen och den drabbade finns det hopp om att även dessa individer ska kunna leva ett gott liv som integrerade i samhället. Om behandling sätts in i unga år kan de mentala störningarna bli hanterbara och individen kan leva ett nästan normalt liv. I ett välfärdssamhälle bör vi kunna ha utrymme för att även dessa människor ska få stöd och möjligheter till ett värdigt liv.
Killar är oxå människor..bara inte lika mycket :P