Yllekjolsmånaden

Nu är det ju höst och med höststormarna kommer min favorit årstid: ”Yllekjolsmånaden”
Denna årstid är den enda årstiden som jag bär kjol och det med stolthet.
När det var första dagen för mig att ta på mig årets nyaste inköpta kjol för första gången blev det lite intresse konflikt.
Jag skall berätta.
Min nya kjol den är grå med lite bruna inslag (självklart suckar nu alla som känner mig) till min kjol har jag under sensommarens 23 grader och sol hittat mina livs snyggaste stövlar. Ett par knähöga chokladbruna mockastövlar med lite mässningsdetaljer och 5cm klack. Oj oj oj.

Kontorista som jag är, då är blus obligatoriskt det vet ju alla. Så jag har en lila/rosa som matchar i kulör med både mina bruna stövlar och min lite varmgrå vadlånga kjol. Men eftersom det nu är ”Yllekjolsmånaden” så kan man ju knappast klara sig med bara en blus. Det är ju kallt ute. Därför har jag även tidigare i sommar inhandlat en brun tunn stickad ylletröja att ha ovanför min blus.

Jag hoppas ni kan se hur OTROLIGT snygg jag var denna morgon.

Och nu till det bästa…jag har en ny cykel..öh..
Det är en sån FIIIIN Kona (www.konaworld.com/Prod/000000331/2K6_LISA-HT_1300.jpg ) och som ni kan se MATCHAR DEN INTE!!!
Men då jag börjat mitt nya liv och cyklar till jobbet varje dag lät jag inte denna påtagligt ickematchande assesoar få mig att GÅ till arbetet fraktade jag den i min snäva fina kjol och mina snygga kläder ner på gatan. Sedan började mitt problem.

VET NI HUR SVÅRT DET ÄR ATT CYKLA MED KJOL? Eller rättare sagt, ens komma upp på cykeln?
Jag försökte lyfta benet på bästa hanhunds stil men förgäves. Min cykel var för hög och jag tvingades förstå att om jag skulle kunna hoppa upp på den som jag brukar så fick jag snällt dra upp kjolen min hela vägen till hakan.
Då jag inte är en SLAMPA utan en mycket innovativ bitch löste jag det givetvis på annat sätt.
Jag fick nästan lägga cykeln ner på marken och dra den in mellan benen på mig själv. Lätt som en plätt där stod då jag med huvudet högt och en cykel mellan benen. Att få upp foten på trampan var bara det en 5 minuters prövning på mitt tålamod. (Som alla vet inte är det bästa) men efter att ja lyft kjolen från vaden till strax nedanför knäet kom foten upp på pedalen.

Plötsligt slog det mig att min cykel liksom framhävde (kan ha vart den uppdragna kjolen också förstås) mina fantastiskt snygga stövlar och jag blev genast med svetten rinnande nedför ryggen på bättre humör. Men jag måste erkänna att det var lite Vanskligt vid rödljusen innan jag kom på att jag kunde dra upp kjolen lite till så den kom ovan knäna. Sedan var det ”no worries” resten av min cykeltur till arbetet.

Och när jag kom till kontoret (snyggare än någonsin såklart) tittade folk på mina kläder o sa –”men Adina va fin du var. Snygga stövlar är dom nya?
Jag flinade belåtet och svarade självklart med inköpsställe, pris och hur otroligt NÖJD jag var med dem. (som en duktig flicka)

Och sedan när jag står i köket och har precis berättat klart om mitt cykeläventyr på morgonkvisten upptäcker jag plötsligt att halva kontoret står bakom mig och skrattar så dom döööör.
Varpå en kollega säger att det var ju tur att jag hade kalasbyxor o inte mamelucker.

Så God morgon gott folk och glöm inte sätta yllekjolarna på och gå ut o njut av ”Yllekjolsmånaden” !!