PrincessGaia´s Diary

Well Hello there, I didnt go up this morning to make you life a living hell but if you insist I can start now!?!

Min bilder
Namn:
Plats: Gothenburg, Sweden

A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort. ~Herm Albright

fredag, december 15, 2006

HUNDJÄVEL!



Nu är ju Xa åter en löptik. Och i detta fall som så ofta annars ”sådan hund sådan matte”.
Tro inte att hon är en hund som bara lägger sig på rygg o sprattlar o tycker att alla pojkar skall komma o ta henne nä, hon släpper inte ett tum.
Hanhundarna skall vara glada om dom ens med näsan får närma sig henne på närmare håll än en radie på 5 meter.

I morse hade vi en trevlig morgon promenad och Xa var SÅ snäll. Men inget gott som inte har nått ont med sig. När vi efter ca 30 minuters promenad började röra oss hemåt försvinner hon plötsligt ur synhåll och ett jävla liv uppstår.

Jag som hade bytt om till kjol så jag skulle vara klar för o bara ta mig till jobbet fick snällt halka mig fram mitt ut på en snorhal genomblöt gräsmatta där en irländsksetter med matte står och min idiot hund springer runt o skäller o svansen viftar som en galning..efter 2 MYCKET bestämda inkallningar kommer min hund in till mig och jag får haffat tag i henne i halsbandet fortfarande vilt skällandes.

Efter en snabb ”-Hej..gick det bra..hon löper så hon är inte riktig” och ett snabbkik på hennes nu ljudligt flåsande med dräglet hängande hund vart det mest ett. ”aah, du har en hane! Inte undra på att hon sprang runt o skällde sådant” (man kan ju inte med o berätta att ens hund är så jävla korkad så hon skäller ut allt o alla o sedan slokar med öronen när hon kommer på att det var jueh en pojk o som hon kanske hellre velat imponera lite på.) Matten log mes t stelt och sa ja man vet ju aldrig när det kommer så stora hundar.
O jag bannar lite snällt på Xa som FORTFARANDE hänger och försöker skälla fast jag har ett rejält stryptag med hjälp av hennes halsband.
”Men Xa din dummer kan ju inte skälla ut honom, han är ju samma ras som Spike din kompis. (Xa mest tittar på mig oförstående och återgår sedan till sitt gurglande läte som hon bestämt hävdade var ett skall.)

När vi sagt adjö och jag går med min hund upp på asfalten igen konstaterar jag att jag är HELT LERIG så det var bara hem o byta om.
Hela vägen hem går Xa som den oerhört förnedrade schäfer som hon är med en lerig och minst sagt IRRITERAD matte med slokande öron och hukande kroppshållning.
Så nu skall hundjäveln inte få gå ut innan löpet är över o hon vet hur man skall behava!!
BAH…jag skall köpa en kattlåda eller lära henne kissa i toalettstolen.

HUNDJÄVEL!

Men det regnade inte iaf ;)