En annans reseberättelse.

Jag har nu i 2 dagar jobbat med att översätta denna reseberättelse från finska till svenska och jag är så himla glad i den så jag MÅSTE posta den här...Resan är gjord med KUONI. Självklart har orginalet massa mysiga foton men jag känner att dessa blir för stora att ta med i min blogg..därför får ni "bara" berättelsen.(http://www.kuoni.se/Catalogue/Brasilien/Roundtrips/Frxn+Rio+till+Amazonas.htm)
Enjoy :D

Underbar resa med mycket sevärdheter och nya upplevelser.
Huden har börjat flaga på ryggen och fysiskt är man tillbaka i vardagen men mentalt är jag fortfarande kvar i ljuvliga Brasilien.
Reseberättelse av Irmeli Lindroos Gedeborg, redigerad av Gaia

Brasilien här kommer vi!
Resan började med ett flyg från Göteborg till Sveriges huvudstad Stockholm där vi fick sitta och vänta på ett försenat flyg i sex timmar. Detta innebär givetvis att vi tog oss friheten att använda Arlandas Vip-rum och försåg oss med annan nödvändig proviant såsom smörgåsar, vin, öl och övrig ”fika”.

När vi väl fick lämna Sverige blev nästa anhalt London och här fick vi sitta ytterligare fyra timmar denna gång utan några bekvämligheter. Däremot en enorm säkerhetskontroll och med stränga restriktioner om att endast 1 väska fick tas med som handbagage. Trots ljudligt protesterande fick även jag packa om mina väskor och trycka ner allt jag förmådde få ner i min ”något större” väska. Jackor, skor, skärpen, klockor och till och med hatten fick åka bandet igenom röntgenapparaten.

När vi landade i San Paulo var planet totalt 1,5h försenad vilket gjorde att vi missat vårt plan till Rio.
Så där fick vi stå, tio vilsna själar på den absolut största flygplatsen jag sett. Vi blev uppmanade att hämta våra resväskor som vi trodde skulle åka direkt till Rio från baggage utlämningen. Till vår stora förargelse saknades tre väskor från sällskapet varav en var Nisses.
Efter anmälan om saknade väskorna började vi höra oss om hur vi nu skulle lösa transporten till Rio och efter mycket tjat och förfrågande fick vi klockan 11,00 reda på att det lyfte ett annat inrikesplan till Rio reda klockan 13,00 så då blev det plötsligt brått att hitta runt på den enorma flygplatsen där inte en skylt var på engelska utan allt stod på det inhemska språket.
Vi landade på Rio de Janeiros flygplats blotta 36 timmar efter att vi lämnat Göteborg bakom oss.

Rio de Janeiro
Med enorma förväntningar gick vi till informationen där vi upptäckte och presenterade oss för åtta andra ”äldre” resenärer från Sverige som tagit sig till Rio genom Paris. Vår reseguide från Kuoni undrade om vi kunde ta med oss en liten 19 årig flicka vid namn Emma som backpackat i Brasilien redan en månad. Detta gick givetvis utmärkt för alla resenärer och Emma fick bo tillsammans med den 28 åriga mycket trevliga och kompetenta guiden.
Kvällen avslutades med gemensam middag på en köttrestaurang och vi åt så maten sprutade ur öronen, men fantastiskt gott var det.

Nästa morgon tog bussen oss till hissen (påminde om en skidlift som var det närmaste vi kom ett tåg på hela semestern) som gick lodrät uppför Sockertoppen, 396 meter hög vakar över infarten till och därifrån gick vår resa vidare till den berömda Jesus statyn med den underbara vyn över den enorma Maracana Stadium. Jesus-statyn dominerar skylinen vakande 710 meter över staden. Guanabarabukten. Maracanã-stadion är världens största fotbollsstadion. Publikrekordet sattes 1970 när 200,000 personer så matchen mellan Brasilien och Paraguay. Arenan byggdes på 665 dagar och hade invigning lagom till fotbolls-VM 1950. Premiärmatchen spelades mellan Rio de Janeiros och São Paulos bästa lag. Efter en del renoveringar av arenan då man bland annat satt in nya stolar har pulikapaciteten minskat till ca 100,000 åskådare. Innan hade FIFA satt en gräns på 165,000 personer för att göra stadion mer säker.
Som tur är slapp vi se på fotboll men däremot fick vi se killar trixa och leka med bollen på ett sätt som man inte trodde var möjligt att göra.

Efter detta fick vi se Rios Sambakultur och vi besökte en av alla 14 Samba skolor som finns i staden. Varje år under Karnevalen som de tränar och förbereder inför hela året tävlar man om att bli bland de bästa. Kostymerna, kjolarna och vagnarna var den ena maffigare än den andra och även vi fick skaka lite på höfterna i stora fjäderkreationer.
Efter dagens alla sevärdheter återvände vi utmattade tillbaka till hotellet och kvällsmålet.
Resväskorna var fortfarande försvunna så nu fick Jag och Nisse tillsammans med de två andra damerna som också var utan sitt bagage bege oss på en shoppingrunda. Och oj vad kläder, skor och accessoarer det fanns, varje kvinnas shoppingdröm…men det fanns inte tid för någon seriös shopping för mig utan Nisse stackaren fick snällt stå i omklädningsrummet och jag sprang och hämtade massvis av kläder som han fick prova den ena efter den andra tills vi fick plockat ut ett par plagg så han klarade sig en liten stund i alla fall.
Efter shoppingen åkte vi tillbaka till hotellet och fick en fantastisk middag och samba show med karneval känsla.

Statsrunda till fots i en stunds regn, men då temperaturen denna dag var 37 grader var vattnet mest ett svalkande 20 minuters inslag i hettan. Vi fick en busstur upp i bergen för att se hur vanliga människor bodde i landet.
Vi hamnade i juvelaffärer där inga smycken fanns framme utan man fick berätta vad man sökte efter, då detta var väldigt svårt och ovant hittade vi inget som tilltalade. Medan resten av sällskapet åkte för att se på områden utmärkande för Rios slum, uteliggare och de med sämre ställt tassade jag och Nisse till stranden i Copacabana för att bättra på solbrännan något. Vi ansåg att vältra oss i andra människors elände var inget som vi ville minnas vår semester för och vi ansåg oss ha sett nog med föräldra- och bostadslösa barn redan på gatorna inne i centrala staden.

Foz do Iguacu
Kontrasten från Rios karnevaler till vattenfallen i Fort de Iquacu vad stora. Denna ort är världskänd med sitt enorma vattenkraftverk som försörjer hela Brasilien samt Paraguay med ström. Första dagen fick vi se det enorma vattenfallet från den argentinska sidan och andra dagen från den Brasilianska sidan, om möjligt ännu mer fantastiskt och andlöst vackert. Vattenfallen består av 275 olika stora fall på en area av 3km varav den absolut största fallet också kallat Djävulsgapet är 80m hög och transporterar över 13 000 kubikmeter vatten per sekund.
Vattenkraftverket är näst störst i världen med sin konstgjorda sjö som är 8km lång och 196m djup. Kraftverket stäcker sig över en stor area från Paraguay till Brasilien och har 10 stycken enorma turbiner som ASEA har byggt.


På eftermiddagen mera shopping till Nisse som denna gång fick nya sandaler en resväska att stoppa alla sina nya tillhörigheter i samt ett regnställ….för vårt djungel äventyr som väntade. Efter shoppingen på väg till bussen öppnade sig himlen och på tio minuter vräkte det ner 30 cm vatten ner på gatorna. Det var obehagligt att vada i det knädjupa vattnet då man inte visste vad vattnet förde med sig.
Väl tillbaka på hotellet var det dags för ännu en fantastisk middag med underhållning. Nisse blev uppdragen på scen av uppträdaren som visade konster med två träkulor i snöre som small nära och ljudligt båda sidor om Nisse som stod blickstilla efter uppmaning av artisten själv. Det såg minst sagt farligt ut att röra sig.

Manaus- Amazonas
Uppe i ottan och efter fyra timmars flygresa är vi i Manaus som är huvudstaden i Amazonas och därifrån ledde vår resa vidare på en flodbåt som tog oss till en fantastiskt obegriplig syn.
Två floder som rinner som en, sida vid sida i 18km, Rio Negro vars vatten var svart som natten och Rio Solmios vars vatten var brunt som en sandstrand. Mellan dessa två floder fanns inget ändå kunde man lätt urskilja att ½ floden var svart och ½ floden brun. Dessa två floder har olika PH värde och flyter fram i två olika hastigheter. Färgskillnaden förklaras med att Rio Solmios tar med sig sand och jord i sin färd ner för bergen. Amazonfloden som dessa två kallas tillsammans är en 1700km lång flod som flyter fram från Manaus till Atlanten.


Lunchen efteråt avnjöts i en djungel restaurang dit vi fick stappla fram på två plankor 1,5m ovan jord i spöregn.
Efteråt fick vi ta oss ner till flodbåten igen och fortsätta vårt äventyr till Eco Park som var vårt boende under vår vistelse i djungeln. Elektriciteten var begränsad till vissa specifika klockslag och taket i restaurangen var gjord av Bananblad som hölls upp av ett par trästolpar som var även byggmaterialet för golven i restaurangen. Där bland bananbladen och matborden härskade 2 Arapapegojor och en annan typ av grön jätte papegoja som försåg sig med allt som gästerna hade att erbjuda de flög ner helt orädda på axlar och bord och norpade åt sig all sin favoritmat och litervis med juice om de kom åt.

Nästa morgon efter att slagits med arorna om frukosten tog små båtar oss till ett rehabcenter för apor. Hit fraktades skadade och bortkomna apor för att efter rehabiliteringen återanpassas till sitt egentliga liv i djungeln. Efter detta fick vi en vandring i den maffiga naturen som djungeln har att erbjuda.
Träden fick inte beröras eller stöttas emot då dessa var fulla av giftspindlar och andra obehagliga oftast mer eller mindre giftiga insekter. Träden hade enorma rötter som man upplevde var nästan lite äckliga tidvis då de räckte sig ovan jord med spindelväv och morra hängande ner mot marken.

Under vår vistelse i Amazonas fick vi även uppleva ett besök hos en indianstam som levde helt isolerat ute i djungeln. Det finns spekulationer om att det idag finns i Amazonas djungel ca 20 000 icke registrerade indianer då man inte har någon födelse kontroll på dessa människor. Vi fick ett lärorikt besök och Nisse blev till och med uppbjuden till dans.
På eftermiddagen fick vi fiska pirayer. Som hjälpmedel hade vi fiskespön med köttslamsor på som bete. Totalt fick hela sällskapet två fiskar och efteråt grillades dessa så alla fick smaka. Dock var det väldigt lite kött (som för övrigt var rätt smaklöst) o mest ben.
På kvällen fick vi en tur i kanoter vars ytterkant var ca 30 cm över vattenytan. Och med en galen guide och en båtlampa driven på ett bilbatteri fick vi uppleva kajman jakt. När han lyste över sumpmarken med lampan såg vi massa gula öron lysa emot oss. Då plötsligt tar guiden ett skutt ut ur kanoten och med bilbatteriet under armen och lampan i högsta hugg vadar han runt och vips så dyker han med händerna ner i vattnet och lyfter up en kajman bäbis på sina små 70cm och ett år i sumpmarken. Givetvis skulle detta fotograferas och jag höll på o strypa reptilen på kuppen medan Nisse tog ett fotografi på mig med kajman ungen.

Salvador
Från djungelns våtmarker hamnade vi nu åter hos civilisationen efter 4,5h flygtur.
Salvador är en gammal hamnstad där portugiserna under 1500-talet fraktade slavarna från Afrika för handel. På torget i stan såldes de till godsägare som ansåg sig vara i behov av fler arbetare. Här bestraffades även slavarna offentligt med piskning om de gjorde några rymningsförsök.
I Salvador idag är ca. 80% av de boende med afrikansk bakgrund och tempot samt atmosfären är helt annorlunda än i övriga Brasilien. Under vårt besök fick vi äta lunch i gamla stan och vi fick även se en fantastisk kyrka som var invändigt helt täckt i guld.
Denna kyrka var enligt guiden så fin på den tiden att slavarna inte fick ens gå in där vilket resulterade i att de valde att bygga sin egen kyrka på sin fritid. Det byggprojektet tog blotta 100år då fritid var något som slavarna tyvärr inte hade så värst mycket av.

Praia do fortes
Sista anhalten för vår underbara semesterresa var ett maffigt femstjärnigt all-inclusive hotell med kilometerlång privat strand, golfbanor och mat i drivor. Och om vi åt? Massor.
Men när man är på en anläggning där det finns restauranger högt och lågt är det ju svårt att låta bli. Buffé, skaldjurs- och fiskrestauranger, köttrestaurang, sushi restaurang, grill samt mindre ”snackbars” trängdes på området så man kan ju lugnt påstå att vi inte svalt ihjäl i alla fall, något som märktes på midjemåttet vid hemkomst. Vi fick dock motionerat lite också för anläggningen hade även tre simbassänger samt bubbelpool allt var integrerat med en barmiljö så man kunde till och med sitta i poolen på små pallar och dricka paraplydrinkar. Samt att vi faktiskt hann med en liten golfrunda på den oerhört exklusiva golfbanan där vakterna stod med jämna mellanrum och höll ordningen ifall någon stackars semesterfirare skulle råka hamna på fel sida om stängslet.
35 graders värme, dricka ur kokosnötter, läsa bok och bara andas, så var våra sista 5 dagar.

Med Buss till Salvadors flygplats, planbyte i San Paulo och ännu ett byte i London med den enorma säkerhetskontrollen igen och sedan till Stockholm där vi övernattade för att sedan åka hem till kalla Göteborg, och tvätta all smutstvätt.
Vår tre veckors äventyr i Brasilien är bakom oss, men minnena kommer att leva kvar länge.

Nisses väska ja, den har troligen varit på ett eget äventyr för inte hamnade den hos sin rättmäktiga ägare förrän flera veckor senare. Dock är det en helt egen historia för sig.