En liten alv...Gaia

Så nu skall jag börja skriva om ett annat liv ;)
I det livet finns en liten NightElf Druid (dvs shapeshifter) lvl 60 (så klart det högsta man kan bli i dagsläget) hon föddes på kontinenten Calimdor på en ö där det bara finns NightElfs. Där i en liten by nära huvudstaden blev hon formad till en mycket modig liten Druid och hon lärde sig de flesta av sina former från stadens bästa druidtränare.

Hon heter PrincessGaia konstigt nog samma som jag och har som yrke att plocka sällsynta blommor i den värld hon lever i. Hon har kornblått hår o den snyggaste kropp ni kan tänka er..hon är en mycket kvinnlig varelse och går sällan i annat än långkjolar. Då hon är Druid är hon skogens barn och ogillar städernas stress och ljud.

Gaia tillhör en Guild som nu skall slås samman med en annan o det finns en del saker som oroar henne men då hon anser att alla svårigheter är tillför att övervinnas försöker hon göra sitt allra bästa o visa upp god moral till sina gilles vänner.
Visst har hon skaffat sig en del bekanta i det nya gillet..man skall ju enligt sägen hålla sina vänner nära o sina fienden ännu närmare ;)

Dessa bekanta är ju rätt praktiska att ha..det ger Gaia god insikt i alla de sociala problemen och hierarkin inom det gillet där hon själv sedan skall ingå. Gillet är allt utom bekymmersfritt men visst krävs det en tydlig organisation när man skall styra över 100 medlemmar av olika raser såsom, människor, dvärgar, Gnomer och så alver så som hon själv.
Alla har ju sin uppväxt och sina åsikter..ja i den världen är det ju nästan som i vår egen ;)
Alla gillen har ju sina problem så även hennes egen men inte av den typ som det andra har.

Relationsproblem är något som Gaia sällan skådat i sin värld främst då hon själv är rätt okomplicerad men även för att den guild hon lever och krigar med har en god syn på sig själva och sina medmänniskor. Hennes guild löser ju uppgifter och slåss mot drakar för gemenskapens skull, för respekten och tilliten till sina vänner.

Något som hon sällan upplever att "de andra" gör, där verkar främst egoism styra och suget efter att framstå som bättre än de andra. Något som Gaia har väldigt svårt att förstå då hon finner alla vara lika värda och du kan endast bli det bästa som du är om du har vänner som hjälper och stöttar dig i allt du gör. Kanske kan tanken låta lite primitiv men hon är ju trots allt en alv, född och uppvuxen i skogens vagga lyssnandes på vindens sång.

Ibland förvånas hon över vissa människor i det andra gillet, deras tålamod och förståelse för sina medmänniskor och deras problem. För hon själv är ju naturens barn och även om inte allt i naturen är lika snabb som den högsta fors är hon ändå van vid att slippa fundera över vad hennes vänner skall hitta på utan kan alltid räkna med att de står där vid hennes sida.
Gaia finner att det borde vara både besvärligt och tidsödande att behöva se sig över sin egen axel för att överleva de väl utplanerade dolkarna som riktas mot ens rygg och bemöta det med förståelse och tålamod.
Hon tror nog att hon själv hade aldrig haft den förståelsen för i hennes värld så är vännens svek straffbart med döden och då är hon inte sen med att själv hålla i dolken.

Men vi får se hur det går kanske kan hon manipulera de andra gillet på ett positivt vis så de lär sig att respektera varann och vara rädda om varann istället för att rikta sig på personlig framgång i allt. Men till det krävs tålamod och styrka..så hon kanske får be om hjälp av sina vänner ;)

För utan vänner är man ingen.