Buss 520, på väg in mot Göteborg
Två killar ~18 är på väg in mot stan för att festa då den ena killen får ett sms, antagligen från sin nyblivna flickvän. Han verkar ta illa vid sig och med sur röst läser han upp sms:et för sin kompis.Kille 1: Vad fan menar hon med detta? "Jag är stolt över att få kalla dig min pojkvän."Kille 2: Ja, alltså att hon är stolt över att få kalla dig sin pojkvän.Kille 1 (med ännu surare röst): Ja, men alltså vad fan menar hon med det!?Kille 2 (funderar en kort sekund): Ja men tänk dig att jag var ihop med Angelina Jolie. Då skulle ju jag vara jävligt stolt över att få kalla henne min flickvän. Eller hur?Kille 1 (tittar på sin kompis och utbrister förvånat): Jaha! Najs! (Efter en stunds fundering): Men vad fan svarar man på det då!?
Inte lätt o vara kille som tänker som en tjej.Killkompisar som anser att de har någon som helst mandat över att fatta beslut över en är just nu något jag inte behöver.Jobbet är stressigt nog så jag hinenr inte ens sköta mina studier atm.
Men vad gör man inte.
Killarna klagar på att tjejer har någon underförstådd mening i allt dom säger och allt dom gör.
Problemet är att om man som tjej INTE har det..då letas det efter undermeningar som itne finns..vilket ord tryckte hon på? Vad hade hon för tonläge? grimagerade hon?!?! OMG!
FFS..varför kan inte saker bara vara som man säger dem.Det är få killar som är så enkla som manssläktet gärna vill tro.
Många av dom beteer sig som svartsjuka flickvänner som anklagande frågar ut en för att man inte hört av sig, inte hunnit och umgås för att man har så satans mycket med annat (i mitt fall just nu :JOBB) och kommer med påståenden av att man inte saknat dem, glömt bort dem och sakastiska kommentarer om at tman borde omprioritera sitt liv för deras skull.
Vart tog alla enkla killar vägen? Är alla killar som brudar..och måste alla brudar vara påd et viset..måste jag bli en backstabbing crazy svartsjuk bitch för att jag skall lyckas med vissa av mina vänenr på kommunikationsfronten?
Vart tog rakhet, ärlighet och respekt vägen?
Hemskt ledsen att jag har ett liv just nu som gör att jag prioriterar bort vissa saker..och vänner som är vänner VET man att dom finns kvar även om man itne hör av sig på ett par månader för att man knappt är hemma. Och dom som itne klarar det..dom kan studsa..jag har inte tid med nått känslomässigt drama..ajg har nog av det i guilden och jobbet i nuläget.
Vänner skall vara en avlastning..inte en pålassning av dåligt samvete.
SKÄRPNING!!